morra

Substantiv

morrar

morrade

morrat

Verb

Presens: morrar

Preteritum: morrade

Supinum: morrat

"När hennes hund då började morra, så ska en av killarna ha riktat en pistol mot hunden och hotat med att skjuta den."
"Det var vid 20.00-tiden på lördagskvällen som kvinnan hörde sin hund morra på altanen vid hennes hus."
"Vargarna lade sig ner och började morra."
"” Ryssland kommer att morra tillbaka ”"
"- Men de kommer att morra tillbaka och säga att rätten var på vår sida och mena på att det var Georgiens president som startade alltsammans, säger Huldt."
"Om den känner sig osäker skulle den normalt sett gå undan, men när det alternativet inte finns blir sista utposten att morra eller bita."
"Luleå släppte bara till två skott på mål i den första perioden – vilket fick Markus Ljungh att morra om en ” pissperiod ” i en pausintervju med CMore."
"Han är misstänksam mot barn och kan morra åt dem om de kommer för nära och han är också mycket misstänksam mot män med sydländskt utseende."
"Han är misstänksam mot barn och kan morra åt dem om de kommer för nära och han är också mycket misstänksam mot män med sydländskt utseende."
"- Han ska också kunna möta andra hundar utan att dra i kopplet eller morra, berättar Lotta."

Fotograf: Wikipedia

ge ifrån sig dova, surrande och ofta hotfulla ljud