mobiltelefon

Substantiv

mobiltelefonen

mobiltelefoner

mobiltelefonerna

Substantiv [n]

Obestämd singular: mobiltelefon

Bestämd singular: mobiltelefonen

Obestämd plural: mobiltelefoner

Bestämd plural: mobiltelefonerna

"Under samtalet hotade chauffören chefen genom att ” vilja göra upp utomhus ” och slog en mobiltelefon ur näven på honom."
"Det var i samband med det brutala guldrånet i Kungsmarken hösten 2015 som misstankarna om krigsbrott väcktes mot mannen då bilderna på de skändade kropparna hittades i hans mobiltelefon."
"De tvingade till sig mannens mobiltelefon och skadade honom också med kanylen."
"Polisen ger också sin syn på den misslyckade analysen av 51-åringens mobiltelefon och skriver att : ”"
"I förhör har kvinnan berättat att misshandeln ska ha börjat med att brodern ville komma åt hennes mobiltelefon."
"De rånade honom på hans mobiltelefon och rispade honom med kanylen."
"– Mannen tog fram ett pistolliknande föremål och tvingade till sig kontanter och en mobiltelefon, och försvann sedan från platsen, säger Jimmy Modin på polisens ledningscentral."
"Bland annat havererade den tekniska undersökningen av Michael Wijks mobiltelefon, och polisen missade ett flertal uppgifter som hade kunnat påverka utredningen."
"Plötsligt såg hon hur en man tog hennes mobiltelefon och kunde då pekade ut mannen för vakter på plats och polisen kom dit och grep honom."
"När polisen genomförde en teknisk undersökning av Michael Wijks mobiltelefon missades flera avgörande uppgifter."

Fotograf: Wikipedia

trådlös portabel telefon som enkelt kan ansluta till olika basstationer i telenätet

backkarl - 2010-01-11

Användes samma ord i såväl amerikansk engelska och brittisk engelska?