mena

Substantiv [f]

menar

menade

menat

Verb

Presens: menar

Preteritum: menade

Supinum: menat

"– Jag kan väl spontant mena att det varken löser det ökade patienttrycket eller rekrytering av persona."
"Sen kom vi på att de måste mena vår rekvisita."
"– Det var fel att ta ställning genom en muslim och mena att islam fungerar på det fula sättet, säger Abid Tamariji som är ordförande för islamiska kulturföreningen i Karlskrona."
"Försvararen fortsätter driva linjen med att mena att de andra som var inblandade i mordet medvetet har framställt händelsen på ett sätt och lagt allt ansvar på 27-åringen."
"Graffitimålare hyllar sina städer när de sätter färg på omgivningen med sina verk, ändå fortsätter lagens långa arm sudda ut dessa livstecken och mena att det är förbjudet att uttrycka sig i konst."
"Det verkar somliga advokater och revisorer mena."
"Enligt statsministern kan man mena olika saker med tillväxt."
"Det finns inget konkret påstående, utan är vad jag skulle mena en vid delgiven misstanke."
"Även om det finns olika vittnesuppgifter om bland annat vem som slog vem med batong, så tycks åklagaren mena att sådant egentligen är detaljer."
"Det är sådant man skriver utan att mena det."

med olika tyngd anse, tycka, tro eller hävda något; ''kan också vara en förklaring eller tillrättaläggande av ett oklart eller ifrågasatt uttalande''