medalj

Substantiv

medaljen

medaljer

medaljerna

Substantiv [n]

Obestämd singular: medalj

Bestämd singular: medaljen

Obestämd plural: medaljer

Bestämd plural: medaljerna

"I lördagens SM i Ronneby tävlar tre olika par från Kallinge, och trots hård konkurrens tror man sig ha goda chanser att ta medalj."
"Samtliga åkare som kom till start belönades med medalj, korv och våfflor."
"Jag hade hoppats på medalj, för jag vet att jag har kapacitet till det, säger Tilda Johansson till SVT Nyheter Blekinge på telefon efter vinsten."
"Tror på medalj"
"Pär och Mattias Åkesson från Kallinge Judoklubb siktar på medalj i judogrenen Kata."
"I lördagens SM i Ronneby tävlar tre olika par från Kallinge, och trots hård konkurrens tror man sig ha goda chanser att ta medalj."
"” Vägens hjälte, Heder åt honom en hjälte, Värd en medalj!!!"
"– Jag blir besviken om jag åker hem utan medalj."
"Senast Sverige tog medalj i bangolfs-VM var Jasmin tio år gammal."
"Så det är lite surt att vi inte tog guldet men man börjar sakta att bli nöjd över medalj trots allt, säger Asarumstjejen."

Ett präglat metallstycke som ges som belöning för en prestation.