maktutövning

maktutövningen

(-)(-)

Substantiv [n]

"Staden ägdes i huvudsak av ärkebiskopen i Lund och enligt Blekinge Museum tror man att ön har haft betydelse för ärkebiskopens handel och maktutövning i regionen."
"Det kan också vara någon form av maktutövning, säger hon."
"Sverigedemokraterna hade annars hamnat i en vågmästarställning och fått en betydande politisk maktutövning i Sverige."
"Ett exempel på sådan maktutövning är vägspärrarna som sattes upp i Angered för att kontrollera boende i området, men det kan också handla om narkotikahandel, utpressning eller korruption."
"Där bryr man sig inte om att staten ska ha monopol på maktutövning, säger hon."
"Förväntingarna utgår dels från regeringens hittills höga svansföring i frågor som rör demokrati och mänskliga rättigheter, men också för att Kina faktiskt är en diktatur där ledarna bygger sin maktutövning på förtryck och repression."
"Delvis kan det vara en sexuell eller romantisk invit, men det kan också vara en maktutövning från mannens sida."
"Beslutet att ett barn inte längre får bo hos sina föräldrar, är en mycket långtgående maktutövning."
"Rapporten, som togs fram på uppdrag av regeringen, beskriver bland annat extrema muslimers påstådda maktutövning i Malmöstadsdelen Rosengård."
"– Där talar man om illojal maktutövning."