maktspråk

Substantiv

maktspråket

(-)(-)

Substantiv [t]

"Så man använder just detta för att markera maktspråk, säger Anders Richardsson."
"På egenskaper som ilska och maktspråk slog han i topp, samtidigt som siffran för emotionalitet också var hög, precis som hos Breivik som under rättegången rördes till tårar av sin egen propagandafilm."
"Saudiarabiens maktspråk kan ironiskt nog bli en draghjälp för Miljöpartiet och socialdemokrater som slåss mot en förlängning av det militära avtalet mellan Sverige och Saudiarabien."
"– Det har inte varit uttalade hot men maktspråk och nedvärderande argument som nog hade kunnat upplevas som hotfulla av någon mindre luttrad, säger reportern."
"Hamilton, som är Folkpartiets ekonomiske talesman, vänder sig emot ” Odells nakna maktspråk ” och regellösa agerande."
"- Vi lever nära en stormakt som nu återupprustar militärt och som åter har ett auktoritärt maktspråk."
"Jan-Peter Duker, vice vd i Svenskt Näringsliv, säger att facket talar maktspråk och att dagens regler ger facket för mycket makt."
"Läckt maktspråk"
"Privilegiebrevet är skrivet på pergament och författat på dåtidens maktspråk latin och gör Jönköping till Sveriges äldsta stad med svenska stadsprivilegier."
"Men denna desperata lilla skara som misskött Akademien försöker fortfarande tala ett slags maktspråk."