löfte

löftet

löften

löftena

Substantiv [t]

Obestämd singular: löfte

Bestämd singular: löftet

Obestämd plural: löften

Bestämd plural: löftena

"Eftersom Friman och de andra barnen placerades på gården efter 1980 blir de utan den statliga vanvårdsersättningen som de initialt fick löfte om."
"En äldre man i Ronneby försökte på torsdagseftermiddagen locka in två barn i sin bil, under löfte om pengar."
"Facket sågar löfte om fler poliser"
"Åkesson avslutade med ett löfte :"
"Polischefens löfte ifrågasätts"
"Enligt vad SVT Nyheter Blekinge erfar har kommunen också vid flera tillfällen under vintern fått löfte av klubbchef Rolf Lindberg att pengarna ska vara på väg."
"Det har inte heller tagits något beslut kring Annika Stenbergs löfte om tjugo nya poliser till Ronneby."
"Nu sågar Polisförbundet regionpolischefens löfte."
"Nu efterfrågas en permanent förstärkning av poliser, något som den regionala ledningen tidigare gett löfte om."
"De inblandade har kontaktats av den misstänkte storbedragaren och uppmanats att ta blancolån - pengar som sedan skulle investeras i 29-åringens företag mot avkastning och ett löfte om månadsvisa räntebetalningar."

(muntlig) försäkran avlagd i förtroende; sak som lovats