lättlurad

Adjektiv

"Hur skulle annars de här människorna som ringer mig hela tiden veta att jag är en lättlurad människa."
"– Man känner sig lättlurad, vi som alltid varit så försiktiga och inte ens velat använda våra kort för att handla på nätet, berättar kvinnan."
"– Jag är inte förvånad, men man är ju lättlurad, säger Anders Karlsson."
"– Jag känner själv att man är ganska lättlurad."
"Man är lättlurad för att man är så impulsiv."
"– Man känner sig lättlurad, man skäms, men samtidigt är det viktigt att berätta för andra om detta."
"– Jag har blivit lurad och jag skäms för att jag var lättlurad."
"Vanligtvis tycker jag inte att jag är en lättlurad människa, men efter det här så kände jag det."
"– En del av språket som används är frånkopplat verkligheten och är bara trovärdigt för en lättlurad nordkoreansk allmänhet, säger han i telefon till TT från Seoul."
"Jag är för lättlurad, säger Evald Hermansson."

som lätt eller ofta blir lurad /på grund av brister hos personen/

(-)(-)(-)

Substantiv

"Hur skulle annars de här människorna som ringer mig hela tiden veta att jag är en lättlurad människa."
"– Man känner sig lättlurad, vi som alltid varit så försiktiga och inte ens velat använda våra kort för att handla på nätet, berättar kvinnan."
"– Jag är inte förvånad, men man är ju lättlurad, säger Anders Karlsson."
"– Jag känner själv att man är ganska lättlurad."
"Man är lättlurad för att man är så impulsiv."
"– Man känner sig lättlurad, man skäms, men samtidigt är det viktigt att berätta för andra om detta."
"– Jag har blivit lurad och jag skäms för att jag var lättlurad."
"Vanligtvis tycker jag inte att jag är en lättlurad människa, men efter det här så kände jag det."
"– En del av språket som används är frånkopplat verkligheten och är bara trovärdigt för en lättlurad nordkoreansk allmänhet, säger han i telefon till TT från Seoul."
"Jag är för lättlurad, säger Evald Hermansson."

som lätt eller ofta blir lurad /på grund av brister hos personen/