lämplighet

lämpligheten

lämpligheter

lämpligheterna

Substantiv [n]

Obestämd singular: lämplighet

Bestämd singular: lämpligheten

Obestämd plural: lämpligheter

Bestämd plural: lämpligheterna

"Då ifrågasatte facket mannens lämplighet och frågade vandrade upp på generaldirektörens bord."
"Ett urval kommer sedan göras med hänsyn till antal röster men också lämplighet."
"Mannen avskedades från sitt jobb och Skolinspektionen anser att hans lämplighet som lärare starkt måste ifrågasättas och yrkar att Lärarnas ansvarsnämnd drar tillbaka hans legitimation."
"Mannen avskedades från sitt jobb och Skolinspektionen anser att hans lämplighet som lärare starkt måste ifrågasättas och yrkar att Lärarnas ansvarsnämnd drar tillbaka hans legitimation."
"Kvinnan som misstänkts för mordet på åttaåringen i Karlskrona är tidigare dömd för stöld, men det kontrollerades inte när kommunen prövade vårdnadshavarnas lämplighet."
"Kommunen fick däremot information om att kvinnan var misstänkt för stöld, men domen hade inte fallit och ansågs inte ha påverkat familjens lämplighet."
"Efter SVT:s avslöjande under måndagen har nu Region Blekinge inlett en snabbutredning för att bedöma läkarens lämplighet att arbeta kvar."
"Efter cancerslarvet : Läkarens lämplighet granskas"
"Erixon är sparsam med kommentarer kring publiceringens lämplighet och vilka politiska följder vännen och kommunalrådskollegan Emilie Pilthammars ( M ) agerande kan få."
"Nu har regionen inlett en snabbutredning kring läkarens lämplighet – samtidigt som de är självkritiska till hur rutinerna fungerat."

det att vara lämplig