kulting

kultingen

kultingar

kultingarna

Substantiv [n]

Obestämd singular: kulting

Bestämd singular: kultingen

Obestämd plural: kultingar

Bestämd plural: kultingarna

"Det är en ovanlig liten kulting som går och bökar i hagen med sin mamma."
"Men än så länge har den inte fångat en endaste liten kulting."
"- När en kulting fastnar i fällan med mor utanför blir alla väldigt stressade."
"Kor tog sig an kulting"
"I går avslöjade danska TV-avisen att nästan var fjärde kulting dör innan de hunnit bli fyra veckor."
"Mamma Madelaine och dottern Linn var ute på en kvällspromenad när de hörde en kulting som blev rädd och började tjuta."
"Helt plötsligt hörde de ett grymtande i skogen och såg då en liten kulting som blivit rädd och börjat tjuta."
"Mamman och dottern tror att de hade hamnat mellan en kulting och en sugga."
"Om det är en vild kulting som blivit påkörd så skulle det förmodligen tala för att det finns fler djur i våra skogar."
"En kulting skulle antagligen inte orka ta sig så här långt upp på egen hand, enligt Irene Hedlund."

unge till gris