kult

kulten

kulter

kulterna

Substantiv [n]

Obestämd singular: kult

Bestämd singular: kulten

Obestämd plural: kulter

Bestämd plural: kulterna

"– Det har nog blivit lite kult att åka till Dalarna och dricka finöl, säger festivalgeneralen Thomas Husing."
"Han tror att det som har gjort snabbmatstesten till kult är att det var så anspråkslöst."
"Men det har den gjort och blivit något av en kult bland cineaster."
"– Det finns en kult kring personer som gör sådant här, och det är obehagligt."
"- Jag tror också att text-tv har blivit lite kult, det är något slags nostalgi för många, säger Morgan Olofsson."
"- Det är kult och åka ner någon gång per år."
"I och med framgångarna började svensk TV sända allt fler alpintävlingar, och Ingemar Stenmarks hemstickade mössa blev kult."
"– I Hackås och Oviken möter vi namn som vittnar om förkristen kult, svanfångst, gränsdragningar mellan bygder eller till och med enskilda, historiska invånare som Roald och Jacob, säger Josefin Devine."
"Snart visar det sig att en mystisk kult börjat korrumpera maskinerna, och Aloy tvingas ut i en strid för att rädda sitt folk från undergång."
"Titeln Natura Dentata anger en ond eller lömsk natur – till skillnad från den ” underbara natur ” som vi i Norden brukar ägna en nästan religiös kult."