kolorit

Substantiv

koloriten

(-)(-)

Substantiv [n]

"Mellan dessa magnetpoler berättar Fant med flödande ordglädje och slösande kolorit den vindlande historien om en familj i Medelpad, ” ett nog så fjärran land för de flesta ”."
"Mellan dessa magnetpoler berättar Fant med flödande ordglädje och slösande kolorit den vindlande historien om en familj i Medelpad, ” ett nog så fjärran land för de flesta ”."
"Dirigenten Marc Soustrout får fram en speciell kolorit i Francksymfonin, där framförallt stråkklangen har både skärpa och djupverkan."
"Dirigenten Marc Soustrout får fram en speciell kolorit i Francksymfonin, där framförallt stråkklangen har både skärpa och djupverkan."
"Det är en synpunkt på en utställning som annars är rik på kolorit och förtrolighet."
"Mustig kolorit och känsliga penseldrag."
"Kretskort avbildas med en utsökt blek och torr kolorit och avlockas formella kvaliteter som gör dem lika realistiska som abstrakta."
"Kretskort avbildas med en utsökt blek och torr kolorit och avlockas formella kvaliteter som gör dem lika realistiska som abstrakta."
"I form och kolorit har Sylwans konst ibland visat släktskap med Olav Christopher Jensen, en referens som Sylwan säkert är väl medveten om."
"I form och kolorit har Sylwans konst ibland visat släktskap med Olav Christopher Jensen, en referens som Sylwan säkert är väl medveten om."

färggivning, färgglans, färgverkan