klinik

Substantiv

kliniken

kliniker

klinikerna

Substantiv [n]

Obestämd singular: klinik

Bestämd singular: kliniken

Obestämd plural: kliniker

Bestämd plural: klinikerna

"Att patienter hamnar på en klinik de inte tillhör, där personalen inte har riktigt samma kompetens för att ta hand om patienterna."
"BTH startar ny klinik"
"På Blekinge Tekniska Högskola kommer forskare undersöka ungas skelett med magnetkamera i en mobil klinik."
"De 900 som ska undersökas i Blekinge kommer få göra det i en mobil klinik som kommer byggas upp på campus."
"På samma klinik i Mexiko finns nu ett 40-tal familjer vars barn också behandlas för den ovanliga och aggressiva tumörsjukdomen DIPG i hjärnan."
"I utskicken finns känsliga uppgifter så som personnummer, patientens provsvar och vilken klinik patienten fått vård inom."
"Ungdomarna i Blekinge har undersökts med en mobil klinik som i slutet på veckan rullade bort från campus på BTH."
"På mindre än ett år har landstinget Blekinges kostnader för vård utomlands skenat – då handlar det främst om botoxbehandlingar för överdriven svettning som utförs på en privat klinik i Köpenhamn."
"Ändå finns samma behandling i landstinget Blekinge till en billigare kostnad, men enligt EU-regler kan man söka sig till privat klinik och då måste hemlandstinget stå för notan."
"– Klart att det blir kännbart om en klinik har tre tandläkare och en försvinner."

Fotograf: Wikipedia

sjukhus för läkarutbildning, (avdelning på) sjukhus