kännare

kännaren

kännare

kännarna

Substantiv [n]

Obestämd singular: kännare

Bestämd singular: kännaren

Obestämd plural: kännare

Bestämd plural: kännarna

"Örjan Hamrin, tidigare verksam på Dalarnas museum och kanske Dalarnas främste kännare av Paul Eriksson, kommer att förrätta invigningen av utställningen."
"Linnér var professor i det grekiska språket och litteraturen och en av Sveriges främsta kännare av grekisk kultur."
"- Normalt sett finns det kännare, en slags celler, som känner av hur tågen förflyttar sig, säger jourhavande parkchef Lasse Zagai."
"Andra djur kännare som vi pratat med säger att en förvildad tamiller saknar rädsla för människor och kan närma sig i hopp om att hitta mat."
"När man väl etablerat att viss konst är mer värd än en annan, är det avgörande för ett civiliserat samhälle att man inte därav drar den ogiltiga slutsatsen att vissa konstnärer ( och kritiker och kännare ) är mera värda än andra."
"Det här året är valen tillfredsställande för alla litterära kännare ”, säger Dragan Velikic till"
"Jag är ingen stor kännare av Louise Glücks författarskap, det ska medges, men att hon håller Nobelpriskvalitet råder det inget tvivel om, säger Expressens kulturchef Karin Olsson."
"Stora prislappar och pandemin kan vara bidragande orsaker, tror kännare inom musikindustrin."
"De betecknas av kännare som små mästerverk, med senaste elektronik, men byggda för hand."
"Stieg Larsson ansågs som en av Europas främsta kännare av antidemokratiska rörelser och chefredaktör för den antirasistiska tidskriften Expo."

konnässör