islänning

islänningen

islänningar

islänningarna

Substantiv [n]

Obestämd singular: islänning

Bestämd singular: islänningen

Obestämd plural: islänningar

Bestämd plural: islänningarna

"Målhet islänning"
"Mer än var fjärde islänning, 26,7 procent, är uppkopplad."
"En svensk och en norrman döms för grovt narkotikabrott och försök till grov narkotikasmuggling medan tre andra svenskar och en islänning döms för medhjälp till brottet."
"- En islänning skulle däremot förstå det mesta, även om många ord som vikingarna använde inte finns kvar i dag."
"Men om en viking återuppstod och till exempel sade att han var hungrig eller att han hade haft det för jäkligt så skulle en islänning förstå det utan problem."
"Jämtland Basket värvar islänning"
"Konstnären heter Jón Leifsson, en islänning boende i Skåne och han berättar att han blev väldigt häpen när han först fick frågan."
"Vilket enligt många är den största skrällen i EM. SVT Nyheter Jämtland träffar ÖFK:s islänning Haraldur Björnsson och målvakten bjuder på ett vulkanutbrott."
"Men under de senaste månaderna har något börjat hända under glaciären, förklarar Reynir Bödvarsson seismolog vid Uppsala universitet och själv islänning."
"ÖSK:s islänning lånas ut på nytt"

person, särskilt man från Island