intala

intalar

intalade

intalat

Verb

Presens: intalar

Preteritum: intalade

Supinum: intalat

"– Man försökte intala sig att det inte var någonting."
"Samtidigt så vill man intala sig att det jämnar ut sig över tid."
"Och förhoppningsvis aldrig mer kunna intala sig själva att allt är frid och fröjd, så länge betygen ser bra ut."
"I rapporten till regeringen pekade det medicinsk-etiska rådet också på risken för att patienter kan utsättas för påtryckningar från anhöriga eller själva intala sig att de utgör en belastning för sina närmaste."
"– Mitt råd är att man ska stå på sig, man måste intala sig att det inte är ens fel."
"– Jag fick intala mig att det var någon form av tvåstegsraket, att nästa tur skulle bli min."
"Att säga riktiga landslaget högt är ju också ett sätt att intala sig själv och andra att det är riktig fotboll."
"Det handlar lite om att göra upp med sig själv och intala sig att det kommer till nytta."
"Han ska ha försökt intala sig att han inte kunde göra någonting och att det handlade om en olycka."
"Gärningsmännen är duktiga på att intala dem att det är de som har gjort fel, säger hon."