ingivelse

ingivelsen

ingivelser

ingivelserna

Substantiv [n]

Obestämd singular: ingivelse

Bestämd singular: ingivelsen

Obestämd plural: ingivelser

Bestämd plural: ingivelserna

"När kvinnan kom till solariet och började klä av sig fick hon en ingivelse att titta bakom solariet."
"När kvinnan kom till solariet och började klä av sig fick hon en ingivelse att titta bakom solariet."
"Allt är bara plåtat efter stundens ingivelse, förklarar Bengt GT Nyberg."
"Genom en märklig ingivelse hittades kroppen."
"En ingivelse ledde poliserna rätt"
"Mora tingsrätt skriver att de bedömer att brottet utfördes efter hastigt uppkommen ingivelse och att offrets skada inte blev allvarlig."
"Han anser att det inte var planerat, det skedde i stundens ingivelse."
"Han sa att han först blivit slagen med en sopkvast och att han – i stundens ingivelse – slog tillbaka med den yxa som han då hade i handen."
"Han sa att han först blivit slagen med en sopkvast och att han – i stundens ingivelse – slog tillbaka med den yxa som han då hade i handen."
"Silbersky anser att det rör sig om ett ” solklart ” dråp då mannen ska ha handlat i stundens ingivelse och råkat ha en yxa i handen."