hörsägen

hörsägnen

(-)

hörsägnerna

Substantiv [n]

Obestämd singular: hörsägen

Bestämd singular: hörsägnen

Bestämd plural: hörsägnerna

"– Det mesta av det som sagts om Johans del i den här historien är ju rykten och hörsägen och Johan som motpart har ju inte kunnat höras eller försvara sig."
"Leif Lindström sa under söndagen att ledarskapet bekymrar honom och att man ” valt att gå på hörsägen ”."
"– Det som bekymrar mig är ledarskapet, att man väljer att gå på hörsägen, säger Lindström."
"Att agera och jobba utifrån hörsägen är ingenting som jag vill göra."
"– Vi måste ha något konkret att gå på, att det inte är enbart utifrån hörsägen vi gör en anmälan."
"Ett problem han ser är att de ofta är baserade på hörsägen."
"Bevis eller hörsägen"
"Klubbens ordförande säger att det handlar om hörsägen."
"Att officerskollegor beskrivit ett förhör med en ung kongoles som tortyr och folkrättsbrott avfärdade överste Hans Alm som hörsägen och spekulation."
"” Rykten och hörsägen ”"

historia som man höra|hört om någon; rykte