humanitet

Substantiv

humaniteten

humaniteter

humaniteterna

Substantiv [n]

Obestämd singular: humanitet

Bestämd singular: humaniteten

Obestämd plural: humaniteter

Bestämd plural: humaniteterna

"- Man får ju tro på att det finns rättvisa och humanitet i vårt samhälle och att rättvisan segrar till slut."
"Vi ska hjälpa till, vi har humanitet och det är väldigt viktiga frågor för de flesta tror jag."
"I grunden handlar det om att leva upp till sina värderingar om humanitet och solidaritet."
"– Jag är djupt berörd av skiftet i den allmänna opinionen där likgiltighet och främlingsfientlighet tycks ha tryckts tillbaka och vi ser en folklig resning för flyktingar och humanitet."
"Ministern har tidigare sagt att hon ska följa upp det här men hon har inte visat empati och humanitet."
"Det IS står för är emot all humanitet och mot det civila samhället, sa försvarsminister Peter Hultqvist ( S ) på presskonferensen."
"Finns det ingen humanitet?, undrar Sarah."
"Han säger sig förstå att det kan vara emot diplomatisk etikett att utesluta någon om man bjuder in hela diplomatkåren, men att ” sunt förnuft och humanitet ” borde gå före."
"TT : Tv-journalisten Lars Adaktusson, som engagerad sig för Dawit Isaak, tycker att det här är typiskt för diplomati, att man bryr sig mer om ” kutym och etikett än sunt förnuft och humanitet ”."
"Att som Sverige gjort gå från stor generositet i flyktingpolitiken till miniminivå i humanitet är en olycklig utveckling, skriver 15 företrädare för Sveriges kristna råd på Dagens Nyheters debattsida."