hallänning

hallänningen

hallänningar

hallänningarna

Substantiv [n]

Obestämd singular: hallänning

Bestämd singular: hallänningen

Obestämd plural: hallänningar

Bestämd plural: hallänningarna

"En av dom är hallänning, som bor i Norge men som i dagarna hållit enprotestaktion mot den norska tullpolitiken."
"SM-guld till hallänning i plöjning"
"Den misstänkte mannen, som inte är hallänning utan bosatt i Stockholmsområdet, ska vara känd av polisen sedan tidigare."
"Enligt en ny undersökning från Folkhälsomyndigheten har nästan var femte hallänning lågt socialt deltagande."
"Nästan var femte hallänning har lågt socialt deltagande"
"Tio år senare ska nu Filippa Bergand från Åsa, som enda hallänning i svenska damtruppen, representera Sverige i lag-vm i bordtennis."
"Då har du som hallänning goda förutsättningar."
"– Vi är väldigt glada över att jazz-Sverige samlas i fina Halmstads Teater till våren och vi hoppas förstås att inte en enda hallänning kommer att missa galakonserten på lördagen, säger Karin Inde, verksamhetsledare på Riksförbundet Svensk Jazz."
"Han är en hallänning med jägarexamen och egen jaktmark."
"Polischefen : ” Kul att det blev en hallänning ”"

person från, eller bosatt i Halland