fynd

Substantiv

fyndet

fynd

fynden

Substantiv [t]

Obestämd singular: fynd

Bestämd singular: fyndet

Obestämd plural: fynd

Bestämd plural: fynden

"– Kanske finns det en hel del fynd, säger rektorn Asta Lundgren."
"Holmsjöskolans rektor Susanne Wallin Eriksson känner inte till de fynd som gjordes och dokumenterades i går kväll."
"Nya fynd kommer i dagen när arkeologer gräver på den plats där E22:an ska få en ny sträckning genom Blekinge."
"Blekingebor riskerar att missa unika fynd"
"– Vi har gjort många fynd."
"Överraskande fynd"
"Ett unikt fynd av benrester från den 9 200 år gamla bosättningen vid Norje Sunnansund i Blekinge visar att mycket avancerade jaktmetoder användes på den tiden."
"– Ja, det är därför vi måste vända på varje sten för att om möjligt hitta ytterligare fynd, det här var i alla fall ett stort genombrott i utredningen, säger Johan Berntsson till Sydöstran."
"Här är ju nästintill unika fynd från de allra första människorna som kommer efter ishavssmältningen och slår sig ner intill Vesan."
"– Jag känner inte till några nya fynd av eternit, men är det så ska delarna givetvis undersökas."

något som finna|funnits, hittegods, särskilt om äldre och värdefulla föremål