fulhet

Substantiv

fulheten

(-)(-)

Substantiv [n]

"Ålder avgör vindkraftverks fulhet"
"Felicia är en av många som lider av dysmorfofobi, eller ” inbillad fulhet ” som det också kallas."
"Johanna botades från ” inbillad fulhet ”"
"Felicia led av inbillad fulhet : ” Jag var utanför dörren tio gånger på ett år ”"
"Här ger han sina bästa tips på hur man kan tackla sin egen upplevda fulhet."
"Dysmorfofobi, BDD eller självupplevd fulhet som det också kallas, innebar att personen upplever så stort missnöje med sitt utseende att det skapar oro och ångest."
"Och nu har Stockholms läns landsting börjat med KBT-terapi på nätet för både OCD och dysmorfofobi, självupplevd fulhet."
"Det finns säkert en poäng med att visa virusets fysiska fulhet : konstanta spyor och uppsvullnade halsar."
"Det handlar om guidade turer till ” fulhet ”."
"Folk vill inte se fulhet, sånt har de redan sett, säger han."

Fotograf: Wikipedia

egenskapen att vara ful