friherre

Substantiv

friherren

(-)(-)

Substantiv [n]

"Vittnen var statsministern greve Arvid Posse och utrikesministern friherre Hochschild med respektive fruar, men denna gång var de inte närvarande som 1858 utan avlade visit efter födseln, vilket är den modell som senare praktiserats."
"” Jag och min familj har med stor sorg tagit emot beskedet att friherre Niclas Silfverschiöld, Prinsessan Désirées make, har gått ur tiden."
"Vittnen var statsministern greve Arvid Posse och utrikesministern friherre Hochschild med respektive fruar, men denna gång var de inte närvarande som 1858 utan avlade visit efter födseln, vilket är den modell som senare praktiserats."
"Han var friherre och hovman, samt förste direktör på de kungliga teatrarna 1786."
"Det var en gåva från kungen själv till general friherre Wilhelm Bennet för lång och trogen tjänst."
"Porträttet på general friherre Wilhelm Bennet är en favorit hos Joakim Bengtsson, Helsingborgs auktionsbyrå."
"Däribland fröken Meral Tasbas, friherre Carl de Geer, statsfrun friherrinnan Kirstine von Blixen-Finecke och HSH prins Hubertus von Hohenzollern."
"I dag blev kungspingvinen Nils Olav på Edinburghs zoo adlad och han kan numera kalla sig norsk friherre."
"Som nybliven friherre njuter han av livet igen."
"En av historiens allra första västernorrländska politiker är antagligen friherre Johan Nordenfalk ( opolitisk ), född på Holms säteri i Överlännäs socken i Sollefteå kommun 1796."