fallenhet

fallenheten

fallenheter

fallenheterna

Substantiv [n]

Obestämd singular: fallenhet

Bestämd singular: fallenheten

Obestämd plural: fallenheter

Bestämd plural: fallenheterna

"– Man måste ha fallenhet för att bli auktoriserad tomte."
"Han verkar ha fallenhet för ambulansyrket då han lyckades starta både siren och blåljus på en uppställd ambulans."
"Då började Yudith Hernandez träna tillsammans med en personlig tränare, och snabbt märkte hon att hon hade fallenhet för löpningen."
"Hennes fallenhet för hårda uttalanden och kontroversiella utspel kan slå tillbaka, inte minst för den som är partiledare."
"Hans långa politiska erfarenhet och fallenhet för att tala är sådant som är till hans fördel, enligt Lena Mellin."
"På en pressträff betonade Jan Björklund att antagningstesterna har en avgörande betydelse – välutbildade medelklassföräldrar ska inte via kontakter eller med tjat kunna ordna en studieplats åt sitt barn, utan elevernas fallenhet ska vara utslagsgivande."
"Tyvärr har de ledande regionpolitikerna en fallenhet att ägna sig åt eländesbeskrivningar när de agerar för regionens utveckling."
"Men framtidens blivande läkare får kanske skriva ett specialutformat prov i stället, där deras fallenhet för ” mellanmänskliga relationer ” bedöms."
"En person med fallenhet för kontroversiella uttalanden, eller med skelett i garderoben, kan åstadkomma betydligt mer skada än nytta för regeringen."
"Det handlar om så kallade spetsutbildningar för elever som har fallenhet för speciella ämnen."