förvisning

förvisningen

förvisningar

förvisningarna

Substantiv [n]

Obestämd singular: förvisning

Bestämd singular: förvisningen

Obestämd plural: förvisningar

Bestämd plural: förvisningarna

"– Den första frågan i dag är : Kan jag komma på förvisning?"
"– Nu vill de ha förvisning på förvisningen."
"En annan mäklare säger att det i många fall inte längre räcker med att erbjuda förvisning."
"Rätten säger att det saknas stöd i utredning för en ” så ingripande åtgärd som förvisning från skola ”, skriver Smålands-Posten."
"Avstängning och förvisning är de tyngsta åtgärderna en kommun kan vidta mot en elev som misskött sig."
"Det ökar sorgens känsla av instängdhet och förvisning, som ger texten dess karaktär av att vara skriven i väntan."
"Rätten säger att det saknas stöd i utredning för en ” så ingripande åtgärd som förvisning från skola ”, skriver Smålands-Posten."
"Det var först när hon kom till kommunhuset som hon förstod att det handlade om en så kallad förvisning, som innebär att hon inte skulle få komma tillbaka till skolan på hela terminen."
"– Min chefsrektor kom fram och visade mig papprena där det stod förvisning och förklarade vad förvisning var för nåt."
"– Min chefsrektor kom fram och visade mig papprena där det stod förvisning och förklarade vad förvisning var för nåt."