förolämpning

förolämpningen

förolämpningar

förolämpningarna

Substantiv [n]

Obestämd singular: förolämpning

Bestämd singular: förolämpningen

Obestämd plural: förolämpningar

Bestämd plural: förolämpningarna

"- När men sen i slutfasen ger folk jobb som inte har gått utbildningen, inte lämnat in certifieringsuppgifter och inte guidat upp och förklarar det med att de får jobb för att de är populära så är ju det en förolämpning mot alla i klassen, säger han."
"Hennes kollega Kamilla Nordlöf ser det hela som en personlig förolämpning."
"I flera års tid ska eleven ha kallats för rasistiska tillmälen av på skolan i Karlskrona – nu döms en klasskamrat till dagsböter för förolämpning."
"Blekinge tingsrätt skriver i sin dom att sammantaget gett ett trovärdigt intryck i sin berättelse och klasskamraten döms därför till dagsböter för förolämpning."
"Vd:n Nils-Erik Blomdahl säger också att sidan är en förolämpning mod bostadsbolagets anställda."
"– Framförs åsikter vid mötet eller uppvisas symboler som faller inom ramen för brotten ” hets mot folkgrupp ”, ” förolämpning ” eller ” förtal ” kommer Polisen att upprätta anmälningar om detta."
"Nu har en socialdemokratisk kommunpolitiker polisanmält en moderat nämndskollega för sexuellt ofredande och förolämpning, skriver Ljusdals-Posten."
"Hon menar att det handlar om olaga hot och förolämpning."
"Motiveringen är att det inte rör sig om förtal eller förolämpning av den graden som ett åtal kräver, för att åklagaren ska kunna inleda en förundersökning."
"Brottsrubriceringen blev förolämpning, ringa skada och skadegörelse."

det att uttrycka något (olämpligt) som anses som förolämpande