enstöring

enstöringen

enstöringar

enstöringarna

Substantiv [n]

Obestämd singular: enstöring

Bestämd singular: enstöringen

Obestämd plural: enstöringar

Bestämd plural: enstöringarna

"– Han var trevlig och en enstöring som bott där själv."
"Blekingenytt har varit i kontakt med kollegor till mannen och han beskrivs som en enstöring, som mest hållit sig för sig själv på arbetsplatsen."
"Han spelar i Varg en samisk renskötare och enstöring."
"– Han uppfattas som en enstöring och drar sig gärna undan folk, så det är möjligt att han kan ha tagit sig till en enslig plats, säger Kjell Bond från polisen, som arbetar tillsammans med Missing people i sökandet."
"– Mitt sommarprat kommer att handla om musik, om hur den kan ta sig över alla gränser och ta en enstöring från ett pojkrum i Halmstad till platser han bara kunde drömma om."
"Som vuxen har han varit något av en enstöring som misshandlat kvinnor och varit grym mot sina hundar, enligt vittnena."
"Som vuxen har han varit något av en enstöring som misshandlat kvinnor och varit grym mot sina hundar, enligt vittnena."
"Som vuxen har han varit något av en enstöring som misshandlat kvinnor och varit grym mot sina hundar, enligt vittnena."
"20-åringen har framställts som en psykiskt illa utsatt enstöring som tillbringat mycket tid vid datorn, där han sökt på internet efter information om hur man bygger bomber, och om Islamiska staten ( IS )."
"Betyder då det att jag är en isolerad enstöring?"

person som mer eller mindre bokstavligt lever ett isolerat liv för sig själv och undviker all onödig kontakt med andra människor