duns

Substantiv

dunsen

dunsar

dunsarna

Substantiv [n]

Obestämd singular: duns

Bestämd singular: dunsen

Obestämd plural: dunsar

Bestämd plural: dunsarna

"Han säger också att han inte såg några fotgängare, men uppmärksammade en kraftig duns när han körde över övergångsstället."
"Olyckan skedde mycket snabbt och vittnen berättade att allt som hördes var en dov duns."
"Enligt polisen stoppades tågtrafiken efter att en lokförare hört en duns och upplevt det som att denne kört på något."
"– Det hördes en kraftig duns och då sprang jag dit för att se vad som hände."
"Han hävdar att det var en lätt duns."
"Det var strax efter klockan halv fem på morgonen som den nattarbetande personalen på Migrationsverkets förvar i Gävle hörde en kraftig duns."
"Så vi sätter oss utanför vår personalingång, men hinner nästan bara precis sätta oss trappan innan vi hör en duns inifrån, säger Sara Grönberg."
"Då hördes en duns."
"Strax efteråt hörs en duns och ett rop på hjälp ifrån ett av rummen."
"– Vi satt på en restaurang och åt pizza och då hörde vi en duns och därefter såg vi en stor rökpelare komma upp från campingen, säger hon."