dregla

dreglar

dreglade

dreglat

Verb

Presens: dreglar

Preteritum: dreglade

Supinum: dreglat

"Bebisar brukar gilla att smaka på böcker, suga lite på kanterna och dregla på sidorna."
"Det kan stå och dregla mycket, det dricker och kissar mycket och blir vingligt."
"Jag kommer skrynkla sönder deras hjärnor och sen efteråt kommer de sitta och dregla och säga ” han är äkta, han är äkta ”, säger han."
"Han skulle förmodligen dregla ständigt och hamna i ett vegetativt tillstånd."
"– Alek skulle dregla konstant och troligtvis hamna i ett vegetativt tillstånd, berättar Aleks pappa Philip Poulten."
"Att han skulle dregla konstant och hamna i ett vegetativt tillstånd."
"Var Jan Brink, dressyrryttaren, lagd åt det fåfänga hållet, skulle han stå framför väggen till ridstadion i Aachen och dregla mest hela tiden."
"De kan gå i cirklar, dregla mycket och bete sig konstigt."
"Trots sin kanske något skrämmande storlek gjorde hunden inget värre än att dregla på de människor han mötte, berättar hans ägare."
"Vilket museum som helst skulle dregla av avund inför den samling som den 23 februari börjar klubbas av auktionsfirman Christies i London."

oavsiktligt låta saliv rinna ut ur munnen (t.ex., men inte nödvändigtvis, vid åsyn av något attraktivt)