bråkig

bråkigare

bråkigast

Adjektiv

Komparativ: bråkigare

Superlativ: bråkigast

"– En person var väldigt stökig och bråkig."
"Jag har själv varit lite bråkig, men idrotten har utbildat mig och gett mig stora möjligheter att lyckas och bli framgångsrik i livet."
"– De snackar skit bakom ryggen på varandra och det är en väldigt bråkig personal."
"Eftersom den 20-årige mannen var bråkig omhändertog polisen honom."
"– De skrek också om att de hade fått höra att jag varit bråkig inne i öltältet, fortsätter han."
"Men rektorn tycker inte att skolan är särskilt bråkig."
"Hon upplever inte heller skolan som bråkig även om det händer ibland."
"– Jag har fått åka och hämta henne i skolan för att hon varit för stökig och för bråkig."
"En polispatrull kallades till Gagnef strax före klockan 20 på onsdagskvällen där en berusad kvinna i 30-årsåldern uppgavs vara aggressiv och bråkig."
"Vid flera tillfällen har en bråkig boende tagit så mycket resurser att arbetsbelastningen skapar hög risk för ohälsa."

som ofta bråkar; besvärlig, krånglig