botgöring

botgöringen

botgöringar

botgöringarna

Substantiv [n]

Obestämd singular: botgöring

Bestämd singular: botgöringen

Obestämd plural: botgöringar

Bestämd plural: botgöringarna

"Skam, skuld och botgöring."
"Liturgiskt står lila för lidande och botgöring."
"Det handlade också om botgöring och för att förbereda sig mot det gör man motsatsen, säger Jonas Engman."
"Somliga skulle säkert ägna sig åt botgöring, klä sig i säck och aska och ångra det ogjorda, andra supa sig till glömska, eller överbeskydda sina barn, ta kontakt med det förflutna, springa till skogs."
"– I Arns Cecilia möter vi två rastlösa, livshungriga människor, vilka straffas ofattbart hårt för sin kärlek, och för den tvingas uthärda 20 års botgöring som nunna i kloster och som tempelriddare i det heliga landet."
"– Det är värdelöst med en ursäkt utan botgöring."
"Den katolska kyrkan förespråkar alternativ till botgöring, såsom att avstå från arbete eller från att äta kött."
"Kyrkan ogillar den extrema traditionen, som för djupt troende handlar om botgöring och om att få sina böner hörda, men den lockar samtidigt tusentals besökare."
"När Zaleski tidigare gjorde kyrkan uppmärksam på samarbets- männen togs ett beslut om botgöring."
"Selma Lagerlöfs roman Körkarlen utspelar sig i gränslandet mellan liv och död och är en berättelse om ondska, passion, andlighet och botgöring."