blödning

blödningen

blödningar

blödningarna

Substantiv [n]

Obestämd singular: blödning

Bestämd singular: blödningen

Obestämd plural: blödningar

Bestämd plural: blödningarna

"Hon drabbades då av en blödning från en artär som inte gick att stoppa."
"Då upptäckte läkarna att mannen i 60-årsåldern drabbats av en blödning mellan hjärnan och hjärnans bindhinnor."
"Den stickskadade 30-åringen opererades under natten till fredag för en stor blödning i halsen, men enligt Blekingesjukhuset var läget under morgonen mycket stabilt."
"IVO riktar nu kritik mot landstinget Blekinge efter att en kvinna, som drabbades av en livshotande blödning efter att hon dragit ut en tand, bollats mellan olika vårdenheter och utsatts för onödiga risker."
"Nästa dag uppstod ytterligare en blödning vilket krävde ett nytt sjukhusbesök."
"Mannen fick en ny stor blödning och skickades akut till kärlkliniken i Malmö, men hans liv gick inte att rädda."
"Händelsen har nu lex Maria- anmälts till IVO, Inspektionen för vård och omsorg, eftersom landstinget gör bedömningen att händelsen utgjort en risk för allvarlig vårdskada eftersom en blödning efter halsmandeloperation är ett allvarligt tillstånd."
"När läkaren väl kom till kvinnan behandlades hennes blödning och efter ett och ett halvt dygn på sjukhuset kunde hon åka hem igen."
"Det var i samband med att 80-åringen skulle akutopereras för en blödning som misstaget skedde."
"En-35-årig patient på Blekingesjukhuset fick en blödning efter en operation och behövdes sövas igen."

Fotograf: Wikipedia

utflöde av blod ur blodkärl orsakat av skada; kan ske såväl utvärtes som inne i kroppen ("inre blödning")