blåmärke

blåmärket

blåmärken

blåmärkena

Substantiv [t]

Obestämd singular: blåmärke

Bestämd singular: blåmärket

Obestämd plural: blåmärken

Bestämd plural: blåmärkena

"Mannen ska också vid ett annat tillfälle satt sig på kvinnan och tagit strupgrepp på henne så hon fått blåmärke på kroppen och fått svårt att andas."
"– Det enda som märks på Elliot är ett mindre blåmärke på bröstet."
"I det PM som polisen skickade till socialtjänsten står det att en anmälare via telefon uppgett att flickan hade ett blåsvart blåmärke samt saknade både ytterkläder och skor."
"Den som ringde polisen uppgav att flickan hade ett blåsvart blåmärke samt saknade både ytterkläder och skor."
"– Det har funnits tecken på något blåmärke men förklaringen har varit helt naturlig enligt läraren som har pratat med flickan."
"En anmälan kom in via telefon om att flickan hade ett blåsvart blåmärke samt saknade både ytterkläder och skor."
"En tipsare vände sig då via telefon till polisen med uppgifter om att Yara saknade ytterkläder och skor och dessutom hade ett blåmärke i ansiktet."
"Trots ett och annat blåmärke uppskattades evenemanget av flera av barnen."
"Kvinnan fick blåmärke i ansiktet och en svullnad kring ena ögat efter misshandeln."
"Jag såg den inte och plötsligt låg jag på marken, säger Sam Ernstsson från Karlskrona som klarade sig med ett blåmärke vid ögat."

Fotograf: Wikipedia

blått eller lila märke som uppstår vid blödningar innanför huden, om man har slagit sig