blondin

Substantiv [m]

blondinen

blondiner

blondinerna

Substantiv [n]

Obestämd singular: blondin

Bestämd singular: blondinen

Obestämd plural: blondiner

Bestämd plural: blondinerna

"En del tycker att regissören Alfred Hitchcock var en riktig blondin-fetischist."
"Ehsan Fadakar är chef för sociala medier på Aftonbladet men ibland byter han skepnad och blir ” Caroline Svensson ”, 19-årig blondin med en svensk flagga på sin sida på Facebook."
"Niklas Strömstedt, som skrivit bandets ” Byns enda blondin ”, berättar för Kulturnyheterna hur han reagerade när Sven-Erik Magnusson ringde honom."
"” Rar blondin söker, för eventuellt äktenskap, snygg, mycket mörklagd man, 28-40 år, nykter, karaktärsfast, hem och barnkär."
"Med ett stormigt privatliv, kända partners och flera gånger rollbesatt som ?dum blondin?"
"– Barbie är inte bara en blondin som står och inte gör något, utan hon har många yrken, säger Carin Fält."
"Karlskrona – Kvinna jämoanmäler – kallades dum blondin"
"De flinade och hånlog under intervjun och kallade bland annat kvinnan för ” dum blondin ”."
"En kvinna i Malmö jämoanmäler ett företag i Karlskrona för att hon blev kallad ” dum blondin ” på anställningsintervjun."
"Anmälaren ifrågasätter varför annonsören måste använda sig av en halvnaken blondin för att sälja fönster."
"Bland annat det dokument som tvingade den amerikanska ambassadören Gene Cretz att lämna Libyen, efter att han kallat Kadaffis ukrainska sjuksköterska för ” yppig blondin ”."

En kvinna med blont hår