blink

Substantiv

blinket

blink

blinken

Substantiv [t]

Obestämd singular: blink

Bestämd singular: blinket

Obestämd plural: blink

Bestämd plural: blinken

"Det som ser ut som en stabil is på morgonen kan dessutom ändras i en blink vilket gör att man vara extra uppmärksam hela tiden som man vistas på isen."
"- Jag får beklaga att vi inte är bättre, säger Rolf Högberg, yttre befäl vid trafikpolisen, när Sveriges Radio Jönköping visar honom en film där polisbil efter polisbil rundar en rondell utan minsta blink."
"- Jag får beklaga att vi inte är bättre, säger Rolf Högberg, yttre befäl vid trafikpolisen, när Sveriges Radio Jönköping visar honom en film där polisbil efter polisbil rundar en rondell utan minsta blink."
"– Varje blink står för ett barn."
"Den röda baklyktan får däremot blinka, om den gör det i en hastighet av minst 200 blink per minut."
"Åtal för sväng utan blink"