bilförare

bilföraren

bilförare

bilförarna

Substantiv [n]

Obestämd singular: bilförare

Bestämd singular: bilföraren

Obestämd plural: bilförare

Bestämd plural: bilförarna

"En vittne ringer in och anmäler att en bilförare i hög hastighet kört in i ett träd och därefter fortsatt in på en tomt i Sölve."
"Sedan i går kväll råder parkeringsförbud på och runt Stortorget, men det har inte hindrat ett stort antal bilförare att chansa i jakten på en bra p-plats under torsdagen."
"En 28-årig man åtalas för att ha skjutit en bilförare i ryggen av misstag."
"En bilförare ska ha smitit från platsen, enligt polisen."
"En fordonskontroll i Asarum på lördagseftermiddagen övergick i en biljakt där både en bilförare och en polis skadades."
"Enligt Trafikverket råder det begränsad framkomlighet på olycksplatsen och bilförare uppges ha klagat över smärtor i nacken."
"Två bilar i krock – en bilförare misstänks för rattfylleri"
"Det var vid 03:40 under natten till juldagen som en polispatrull stoppade en bilförare för en kontroll i Asarum i Karlshamns kommun."
"När en bilförare vägrade stanna för en polispatrull i Sölvesborg tog polisen upp jakten på bilen."
"Det var vid 19.30-tiden som en bilförare i Sölvesborg struntade i polisens uppmaning att stanna."

person som framför (d.v.s. förare av) en bil