begåvning

begåvningen

begåvningar

begåvningarna

Substantiv [n]

Obestämd singular: begåvning

Bestämd singular: begåvningen

Obestämd plural: begåvningar

Bestämd plural: begåvningarna

"När deras son efter en lång frånvaro gjorde nationella prov i sexan och skrev högsta betyg blev hans speciella begåvning extra tydlig."
"Tre år senare ville han prova på piano och hon blev snabbt imponerad av hans begåvning."
"Han spelar i FKK:s U17-lag och han beskrivs som en talang med stor teknisk begåvning och ett bra spelsinne."
"Nu blir det alltså möjligt för elever med funktionsnedsättning att få extra stöd och möjlighet att utveckala sin begåvning"
"Hon arbetar själv i skolan och får i sitt jobb träffa många barn med särskild begåvning."
"Staffan Andersson har själv två barn med särskild begåvning och märkte redan tidigt att det var sågånting särskilt med hans son."
"Hon är även sakkunnig i Skolverkets grupp som arbetar fram stödmaterial till skolor om särskild begåvning."
"Först nu uppmärksammas särskild begåvning"
"Hon ser risker med att inte tillgodose behoven hos de elever som har en hög ambition eller en särskild begåvning inom ett eller flera ämnen."
"Han får ungdomskulturstipiendiet för sin stora begåvning som jazzartist."

huvud

psykologi

djup kunskap eller djup färdighet inom något område, särskilt medfödd eller naturligt (spontant) utvecklad