bedrövelse

bedrövelsen

bedrövelser

bedrövelserna

Substantiv [n]

Obestämd singular: bedrövelse

Bestämd singular: bedrövelsen

Obestämd plural: bedrövelser

Bestämd plural: bedrövelserna

"– Det är en bedrövelse."
"– Det är en bedrövelse."
"Så vi är ju tacksamma för att i all bedrövelse så låg ju ändå vinden rätt till, säger Göran Eriksson."
"Det är med andra ord ganska lätt att förstå den bedrövelse som ersätter den tidigare entusiasmen som byggdes upp kring den osannolika gruvboomen."
"– Det är stor bedrövelse."
"– Jag känner sorg och bedrövelse över hur mitt land beter sig, säger hon i Aktuellt och menar att Sverige tidigare kritiserat Frankrike när landet avhyst romer från tomtmark, och att man nu gör samma sak själv."
"Vi delar den bedrövelse som den israeliska allmänheten uttryckt."
"– Jag känner personligen en stor bedrövelse över det här och det är konstigt att inte Trafikverket agerar och ha bättre kontroll på vilka som trafikerar linjen, säger hon."
"Oro och bedrövelse hos invånarna"
"Han berättar att känslan av bedrövelse sitter kvar."

bedrövligt tillstånd