bakben

bakbenet

bakben

bakbenen

Substantiv [t]

Obestämd singular: bakben

Bestämd singular: bakbenet

Obestämd plural: bakben

Bestämd plural: bakbenen

"Dödsorsaken är inte fastställd, men vargen hade en läkt skottskada i ett bakben."
"Den ena hade snittats bredvid könsorganet och den andra hade sår på ett lår och ett svullet bakben."
"Trots sitt onda bakben hälsar han ivrigt på alla i lokalen."
"Det enda man skulle kunna ta fel på hade varit en björn på bakben, men mig veterligt så finns inte björn i Skåne, säger jaktkonsulenten till polis efter att ha sett filmen."
"I lördags såg hon att det runnit blod utefter stoets bakben och insåg varifrån det kom."
"Polisen tror att den kan ha blivit påkörd och att ett bakben läkt ihop felaktigt."
"Natten till i dag utsattes hunden återigen för sabotage då ett gäng unga knäckte ett antal brädor på hundens bakben."
"Björnen hade skador på ryggen och ett brutet bakben."
"– Den sista verkar halta med vänster bakben och kommer lite på efterkälken."
"Hästen Zeus bakben är svullet och det finns sår efter ståltråden, men i övrigt har det gått bra och han haltar inte berättar ägaren."