avskildhet

avskildheten

avskildheter

avskildheterna

Substantiv [n]

Obestämd singular: avskildhet

Bestämd singular: avskildheten

Obestämd plural: avskildheter

Bestämd plural: avskildheterna

"Hon ska ha blivit placerad i avskildhet eftersom hon uppträdde hotfullt och våldsamt."
"– Men lokalerna har tyvärr inte varit anpassade efter de boendes behov av avskildhet."
"Patienterna kommer att uppleva mer avskildhet eftersom de inte kommer att behöva dela rum med lika många andra som nu."
"Fjäll och sjöar lockar när folk ska köpa fritidshus i Dalarna men samtidigt har avskildhet blivit allt mer attraktivt – något som märks på budgivningar som sticker iväg."
"Framför allt handlar det om problem med övervakning av patienterna och patienternas rätt till integritet och avskildhet."
"Dessutom har man fattat flera beslut om avskildhet som inte uppfyller lagstadgade krav på motivering av beslut, menar chefsJO, som med sitt uttalande nu avslutar ärendet."
"Kriminalvården har tidigare medgett flera fel i myndighetens hantering, bland annat att det påstådda brottsoffret blev placerad i avskildhet."
"Men människor behöver också avskildhet; att kunna vila i sig själva och umgås med sig själva utan att tvunget behöva kommunicera med andra människor."
"Får inte ersättning för avskildhet från sin familj"
"31-åringen får därför inte den förhöjda lidandeersättningen han begärde för medieuppmärksamhet kring fallet och påtvingad avskildhet från sin familj."