anvisning

Substantiv

anvisningen

anvisningar

anvisningarna

Substantiv [n]

Obestämd singular: anvisning

Bestämd singular: anvisningen

Obestämd plural: anvisningar

Bestämd plural: anvisningarna

"– Vi har fortfarande sex familjer som kommer i slutet av december och vi har bara en enda anvisning som vi inte har löst."
"Det är svårt för en del kommuner att bosätta alla som de får på anvisning och vi har problem med trångboddhet, säger Emma Mejer, integrationssamordnare på länsstyrelsen."
"I korthet handlar det om att kommunen själv vill bestämma, i stället för att följa bosättningslagen som säger att kommuner är skyldiga att ta emot nyanlända efter anvisning från Migrationsverket."
"Nu har verket tagit fram en anvisning som ska vägleda anläggningarna att uppfylla kraven i produktsäkerhetslagen."
"– Vi gör ju redan i dag kontrollbesiktningar av A-traktorer på polisens anvisning, så det här kan vi, säger Jonas Dolk, regionchef på Dekra i norra Sverige."
"Följer du alltid gps:ens anvisning?"
"Migrationsverket har därefter svarat att anvisning av ensamkommande barn inte kan överklagas."
"Nu har verket tagit fram en anvisning som ska vägleda anläggningarna att uppfylla kraven i produktsäkerhetslagen."
"I fjol kom 396 nyanlända till Kungsbacka kommun och majoriteten kom på anvisning av migrationsverket."
"Totalt ansvarar kommunen nu för 113 ensamkommande barn och 90 barn som finns på ett transitboende, i väntan på anvisning till en annan kommun."