anstiftare

anstiftaren

anstiftare

anstiftarna

Substantiv [n]

Obestämd singular: anstiftare

Bestämd singular: anstiftaren

Obestämd plural: anstiftare

Bestämd plural: anstiftarna

"Däremot tog man upp frågan om Fikru Marus roll som anstiftare, och rätten försökte utröna hur mycket Fikru Maru skall ha betalat för att upploppet genomfördes."
"Han hänvisar till brottsbalken som gör skillnad på gärningsman och anstiftare."
"Är man inte gärningsman men ändå ha medverkat i gärningen ska man antingen dömas till medhjälp om man har främjat dådet, eller som anstiftare om man fått någon att utföra brottet genom att till exempel beställa det."
"Enligt polisen har en anstiftare kunnat sitta i en bar utomlands och beställa en avrättning."
"Som anstiftare bedöms hon ha haft lika stor del i det livshotande våldet som den man som höll i vapnet, säger Måns Wigén."
"– Vi har anstiftare som ser till att yngre pojkar är utförare."
"– Alla är väl rörande överens om att det finns en anstiftare bakom, och det är den betydligt äldre kvinnan och hon nekar."
"Han pekade då ut kvinnan som anstiftare, den som fick honom att begå brottet."
"Tre män har dömts till långa fängelsestraff för att ha utfört mordet, varav ett par pekar ut maken som anstiftare."
"Frikännandet hade dessförinnan applåderats av anhöriga och människorättsgrupper som skarpt kritiserat polisens och åklagarnas utredning, bland annat för att ingen anstiftare pekats ut."

person som anstiftar till olaglig handling