anse

Substantiv [m]

anser

ansåg

ansett

Verb

Presens: anser

Preteritum: ansåg

Supinum: ansett

"Vad anser du om det?"
"Rätten menar dock att de andra bilderna inte är att anse som krigsförbrytelser :"
"Hovrätten menar i sin dom att brotten är att anse som olaga hot, då de inte kan anses kopplade till de hotade personernas tjänstemannautövning."
"Som vi tolkade lagen var händelsen att anse som blåljussabotage."
"– Vi har varit den sista gröna fläcken i Sverige, men nu måste vi anse att vi även har smittan här i befolkningen."
"Vi har vart den sista gröna fläcken i Sverige, men nu måste vi anse att vi även har smittan här i befolkningen, säger Bengt Wittesjö, smittskyddsläkare."
"Jag är inte orolig över att man ska anse att vi har använt pengarna fel, säger Sven Björkander."
"Skulle tingsrätten anse att de kärande lidit personskada kommer frågan om ekonomiskt skadestånd avgöras vid ett senare tillfälle, antingen i en domstol eller vid ett förhandlingsbord."
"Frågan är om kommunen kan anse att det är acceptabelt att människor sover på gatan under vintern, säger Tore Svensson till Blekinge Läns tidning."
"Samtidigt pekade dem på om det verkligen är rimligt att anse att 31-åringen ensam är skyldig till brotten."
"– Vi gör samma bedömning som resten av landet att det här är ett preparat som kostar för mycket för att vi ska kunna anse att det är försvarbart i förhållande till den effekt det har, säger Bengt Wittesjö som är förvaltningschef på Blekingesjukhuset."