anrop

Substantiv

anropet

anrop

anropen

Substantiv [t]

Obestämd singular: anrop

Bestämd singular: anropet

Obestämd plural: anrop

Bestämd plural: anropen

"När ännu ett anrop kom tog han kontakt med Polisen i Gävleborg och i samråd stängdes radiofunktionen i fordonet av, för att någon minut senare startas om."
"Under en resa från en utbildning i Västerås i mars månad fick en polis anrop från Polisen i Västmanland."
"Då gick ett anrop ut till patrullerna i Halland om bilen som ” tjuvtankat ”."
"Ett så kallat allmänt anrop gick ut till civila båtar i närheten."
"Och efter bara ett par minuter på brottsplatsen kommer ett anrop som Andreas Eriksson sent ska glömma."
"Oftast svarar de på anrop och kör snabbt ut igen."
"Färjan Pluto som går mellan Slagsta och Ekerö svarade på anrop, stävade till platsen och plockade upp kvinnan som sedan överlämnades till vårdpersonal på Ekerö."
"Polisen rubricerar brottet som grovt rån och har gått ut med ett särskilt anrop till samtliga poliser i länet."
"Nätangrepp i form av belastningsattacker går ut på att datorer skapar stor trafik och många anrop mot till exempel en hemsida som så småningom slås ut."
"Under måndagen drabbades flera svenska myndigheter av så kallade Dos-attacker, där angriparna skickar så många anrop att sajten blockeras."

det att anropa