övermakt

övermakten

övermakter

övermakterna

Substantiv [n]

Obestämd singular: övermakt

Bestämd singular: övermakten

Obestämd plural: övermakter

Bestämd plural: övermakterna

"EU har gått från en töntig och irriterande övermakt till en sammanslutning som tycks ha motiverat sitt existensberättigande."
"Och trenden är den att Ryssland redan har byggt upp en överväldigande övermakt när det gäller kärnvapen, och sedan 2011 har de även börjat modernisera sina konventionella styrkor, alltså flygplan och markstyrkor."
"” I ljuset av detta är det både förvånande och oroväckande att den svenska staten för en restriktiv asylpolitik där politiskt aktiva tvångsdeporteras rakt i händerna på en regim som använder hela sin militära övermakt för att slå ner en i huvudsak obeväpnad och fredlig oppositionsrörelse ”, skriver de."
"Men även om Assad och Ryssland kan rädda kurderna från att krossas av Turkiets militära övermakt kommer det till ett mycket högt pris."
"Vid det senaste officiella franska presidentbesöket 2001 kallade den dåvarande presidenten Jacques Chirac Frankrike för ett motgift mot amerikansk övermakt."
"- Även om kristendomen missionerats med svärdet eller militärkolonial övermakt så är det ju inte utmärkande för hela kristendomen och i alla tider."