överkäke

överkäken

överkäkar

överkäkarna

Substantiv [n]

Obestämd singular: överkäke

Bestämd singular: överkäken

Obestämd plural: överkäkar

Bestämd plural: överkäkarna

"Vid en tandundersökning visade det sig att personens överkäke fyllts av var."
"Det var när en tandhygienist besökte äldreboendet som det upptäcktes att den boende hade en varfylld överkäke och att personens munhåla var i mycket dåligt skick."
"Hon har idag inga tänder i vänster överkäke och på andra sidan ramlar bryggan bort så fort hon försöker äta nåt annat än soppa."
"Flickan åtdrog sig ansiktsfrakturer på bland annat näsa, okben, överkäke och ytterligare skador på skallbasen."
"Flickan åtdrog sig ansiktsfrakturer på bland annat näsa, okben, överkäke och ytterligare skador på skallbasen."
"Läkarna, vid Cleveland Clinic i Ohio, uppger att kvinnan råkat ut för en olycka som bl.a. kostat henne större delen av näsa och överkäke."
"– Vi har funnit lårben, revben, en ryggkota, en överkäke och ett kranie."
"Fossilet består av en partiell överkäke med tänder."

Fotograf: Wikipedia

den övre delen av käken