örn

örnen

örnar

örnarna

Substantiv [n]

Obestämd singular: örn

Bestämd singular: örnen

Obestämd plural: örnar

Bestämd plural: örnarna

"De som ingår, enligt Jaktlagen och Jaktförordningen, är björn, varg, järv, lodjur, älg, kronhjort, dovhjort, rådjur, utter, vildsvin, mufflonfår och örn."
"Som straff blev han bunden vid en klippa och fick sin lever uthackad av en örn."
"Den inringda jägaren gjorde bedömningen att det siktade djuret i själva verket var en örn som möjligen åt på ett klövdjur."
"Den döda örnen hämtades av en polispatrull, för att senare transportera den till Naturhistoriska riksmuseet i Stockholm, som är rutin då en örn är inblandad i viltolyckor."
"En bilist fick vindrutan krossad av vad som först troddes vara just en örn."
"En örn stod och åt vid vägkanten längs E4:an när en bilist närmade sig."
"Krockade med örn"
"Häftigast var att få se en örn"
"Ett 20 meter långt staket, en örn i granit, ett fågelbad och en urna av järn, var några av de trädgårdsföremål som polisen hittade."
"Om olyckan ändå är framme och den innefattar älg, rådjur, hjort, vildsvin, björn, varg, järv, lo, utter, örn eller mufflonfår är du skyldig att göra en polisanmälan – annars finns risk för böter."

Örnar är ett samlingsnamn för en grupp större rovfåglar, inom familjen hökartade rovfåglar https://sv.wikipedia.org/wiki/%C3%96rnar