örfila

örfilar

örfilade

örfilat

Verb

Presens: örfilar

Preteritum: örfilade

Supinum: örfilat

"– Så fick jag flipp där och började örfila honom i fåtöljen, drog ut han i hallen, knuffade han i trappen, så han skrapade upp huvudet."
"En gäst berättar att Sjödin försökte örfila en vakt och att ” otrevlighet- erna haglade ur Annas mun ”."
"” Vad skulle du helst göra : örfila Rihanna eller slå Chris Brown? ” Frågan dök upp i en annons för användare av meddelande- och fotoappen Snapchat i veckan."
"Då slår patienten ut med armarna och träffar undersköterskan på överarmen, som reagerade med att örfila patienten."
"– De faktiska kostnadsökningarna är större än den lilla procentuppräkningen så det blir som att smeka med ena handen och örfila med den andra, säger Lustig."

ge en örfil (oftast vid agande)